Mental kontra Fysisk Träning
Under 70 och 80talets olympiader dominerade Sovjetiska idrottare stort och man talade om det "Ryska undret". Misstankar om doping spreds och en hel del sånt avslöjades, men en viktig faktor var att dom var först med att införa Mental Träning på ett systematiskt sätt.
En undersökning genomfördes 1993 med följande förutsättningar; en grupp någorlunda likvärdiga idrottare delades in i 5 grupper som tränade enligt följande;
Grupp 1: 100% Fysisk träning
Grupp 2: 75% Fysisk, 25% Mental träning
Grupp 3: 50% Fysisk, 50% Mental träning
Grupp 4: 25% Fysisk, 75% Mental träning
Grupp 5: 100% Mental träning
Sedan genomfördes en mängd tävlingsmoment med följande resultat;
1:a Grupp 3
2:a Grupp 4
3:a Grupp 2
4:a Grupp 5
5:a Grupp 1
Jag vet inte hur mycket "vetenskaplig"trovärdighet detta har men man behöver ju inte heller veta det för att förstå att det mentala tillståndet spelar en enorm roll i all form av idrott, och i all annan mänsklig verksamhet för den delen.
För mig som tränar Karate är det ju dessutom fullständigt omöjligt att köra
100% Fysisk träning,hård fys med focus och fighting spirit är lika mycket mentalt som fysiskt för mig. Att integrera den mentala träningen i den fysiska är en mycket effektiv metod.
Nu menas troligen i detta sammanhang "Mental Träning" som bedrivs i det så kallade Alpha-stadiet, när hjärnvågorna går ner på en lägre frekvens och man är helt avslappnad. Man kan använda olika metoder av meditation för att hamna där och sedan "programmera" hjärnan med bilder av det man vill uppnå.
"En människa utvecklas alltid i Rikting mot sina Dominerande inre bilder"
Om du vill ha något eller bli något måste du alltså först göra det till en dominerande inre bild, sen är det bara en tidsfråga, enkelt eller hur?